Oändligt långsamt lär jag mej att hantera datorn och programvaran, men steget från ide till resultat är så infernaliskt långsam. Nåväl, lite kul är det ju när jag har krånglat mej igenom försöken och faktiskt kommer till slutet. Det är alltid en spännande upplevelse att leva med teflonminnet. Nu lurar jag på en ny grej och navigerar igenom apparaten i jakt på användbara funktioner. Kanhända hinner datorn åldras såpass att den dör innan jag blir färdig, det är inte helt otänkbart. Jag har nyss blivit kompis med min telefon, men den är definitivt slut så det skriker om det. Jag bävar för att behöva skaffa en ny.