En ganska lång tid har jag varit skapligt tjurig, deprimerad rent ut sagt, så har det de senaste dagarna känts en smula mindre oangenämt att leva. Jag har fortfarande sjukt mycket och extremt smärtsamt eksem, den nya medicinen har ännu inte visat sej hjälpa. Jag väntar ännu några veckor på att se om det kommer att hända.
För en tid sedan fick jag ett par gardiner i ett bomullstyg som jag tyckte var fint av bästa S. Behovet av byxor som är enkla att ta på och av, är skriande stort och jag har under många dagar pillat lite med att sy ett par byxor av detta tyg. En dag till att ta fram mönster, en dag till att rita ut mönsterdelar, en dag att klippa, flera dagar att sy, ja i den takten ungefär, men så blev då byxorna äntligen både färdiga och bekväma. Men kanske lite pyjamas-liknande? De snälla människorna i sygruppen på fb var mycket vänliga och uppmuntrande, så jag tog byxorna på mej för dagens promenad. Jag gick till Gregers Hälsokost för att köpa ett paket omega 3, och blev bemött som vore jag en celebritet och fick massor av varuprover med mej på köpet. På hemvägen gick jag till Systrar och Bröder för en fika, vilken jag hade krångel med att bära till mitt bord, men en utomordentligt trevlig personal hjälpte mej att bära, iklädd ett leende.
Hemma läste jag ett mycket trevligt och glädjande, uppmuntrande mejl. Det fick mej att känna som om jag vunnit på lotteri, men det har jag inte. Jag ska återkomma till det mejlet…
