Ser på tv-4 i nyhetsmorgon om långtidsfeber, ett coronarelaterat problem. Just nu har jag hosta och feber, troligtvis en helt vanlig förkylning, men inslaget i tv fick mej att fundera över min sega och efterhängsna ”träningssjuka” För många år sen, vintern 2012 tror jag att det var, så var jag ju flitig gäst sedan lång tid, både på gymmet och i joggingspåret. Vältränad som attan alltså, men då hade jag ganska nyligen också fått sluta i måleriet pga min hudsjuka. Nåväl, denna vinter ramlade jag med min cykel och skadade ett knä. När jag sedan skulle rehabträna detta knä ca 1,5 månad efter skadan, och då var jag ju ganska otränad, så fick jag en ovanligt kraftig influensa. Den gick över, och jag tränade sen 2 ggr i veckan. Efter varje träningstillfälle fick jag sen feber och sjukdomskänsla, som hängde kvar i ca 2 dygn var gång. Träna mindre sa fysioterapeuten, vilket jag gjorde, och efter några månader hade jag halverat vikterna jämfört med när jag påbörjade träningen, men hade ändå sjuka efteråt. Efter många månader, typ något över ett halvår skulle jag börja på mitt nya jobb, och då blev det ohållbart att vara sjuk stup i kvarten, så jag sa ajö till gymmet. Träningssjukan har jag sedan fått leva med. Jag vet att den kommer efter varje ansträngning, även mycket måttlig sådan. För flera år sedan försökte jag prata med vårdcentralen jag då gick till om detta. Jag blev bemött som dum i huvudet, och fick recept på antidepressiva piller. Man kan ju bli deppad för mindre.
Nu går jag till en annan vårdcentral, och med den har jag inte ens försökt att ta upp träningssjukan. Kanske har jag haft covid i 10 år. Kanske har jag feber nu för att jag tyckte att jag skulle gå upp för trapporna till bostaden igår, efter min promenad.
