Förrförra helgen blev jag sjuk, hög feber, extremt ont i halsen, intensiv hosta och efter några dagar slutade rösten att existera. Sjukskrev mej såklart. Nu var jag på inget sätt ensam om detta, typ halva stan låg och snörvlade, varför några test, sådana man gör ute på stan, icke fanns att uppbringa. Nu kände jag mej ändå för sjuk för att uppleva det som varesej lämpligt ur smittosynpunkt eller av hälsoskäl att ge mej ut bland folk. En snäll syster stoppade på torsdagen ett hemtest i min brevlåda. Det var positivt. Googlande gav så informationen att kontakta vård vid sk allvarligare symtom, som tex ihärdig hosta eller röstförändringar. Utan röst var det ju ganska hopplöst att försöka telefonledes, vilket iofs var ganska hopplöst ändå, eftersom trycket på vården är så kraftigt. Via mail gjorde jag några försök, men ingen svarade. Jourläkarcentralen är mycket tydlig med att man måste ringa först, och den vanliga vc tar inga akutfall. Nu är jag inne på min 11 dag med denna sjuka. Är bättre men långt ifrån bra. Men att jag ändå är bättre ser jag som förhoppningsfullt, och är skapligt säker på att jag både kommer att överleva och återfå mina kroppsfunktioner. Rösten har i någon mån också återvänt, även om jag låter skräpig. Igår meddelar försäkringskassan att de vill ha läkarintyg från den 8 dagen. Att vården alltjämt är extremt överbelastad tages ingen hänsyn till, utan jag skall alltså försöka krångla mej igenom detta kösystem, besöka vc och sprida mina virus, för att en läkare ska skriva ett papper på att jag fortfarande har hosta. Jäkla cirkus. Jag ska givetvis försöka, men annars får jag väl ta den ekonomiska smällen. Och samtidigt tacka den vårdcentalen som för en månad sedan vägrade att ge mej den tredje dosen.
