Morgondimma i parken, dvs min trädgård. Ett förtjusande mjukt lugn, en skriande kontrast till alla krigsrapporter. Jag måste stänga av ibland, annars blir oron övermäktig. Det är ingen ände på alla nya satsningar som alla partier vill göra på försvar. Att krig och krigsindustri är höggradigt miljöförstörande är helt oviktigt. Och det är ett ramaskri över höjda bränslepriser, regeringen delar ut skattemedel till tröst för fordonsägarna. Helt bisarrt. Ingen verkar tänka tanken att vi nog kommer att behöva öka inhemsk matproduktion ganska jättesnart, och om det nu finns så mycket pengar i statskassan så borde dom gå dit. Min högra hand är katastrofdålig nu, den vänstra litet bättre. Försäkringskassan godkände igår min förlängda sjukskrivning, min tacksamhet är oändlig.
