Strax Augusti och sommaren går in i slutfasen, blott en liten månad kvar. Vattnet är fortfarande svalt och skönt, och endast runt hälften av de ”Nya” bryggbesökarna kommer, nu när det inte är lika varmt. De nya som är totalt okänsliga för det som bryggan var från början, stillhet, lågmäldhet och hänsyn. De nya breder ut sej helt utan hänsyn till att fler ska samsas om platsen, med möbler, cyklar, barnvagnar och gigantiska plastleksaker. De skriker när de pratar och ylar när de skrattar åt sina egna skämt. Att läsa en bok verkar helt förlegat. Jag antar att det är det man får tugga i sej framöver. Men jag saknar ”mina” gamla badare, gubbar och tanter som inte blockerar trapporna för varandra, när man på klena ben ska upp och ner i vattnet, som dricker en kaffeskvätt och talar lågmält, som alltid makar plats åt ännu en smal och välanvänd handduk, att ligga på och lyssna till det rogivande skvalpljudet och måsarnas skri.
