A Ygeman får nu kritik för att han har sagt att ett skäl till att kriminaliteten ökar i utsatta områden, är boende med utomnordiskt ursprung. Jag tycker att det är synd att fokus då hamnar på det uttalandet och inte på att nysta upp att det finns problem. Det finns problem! När jag flyttade till det område där jag nu bor, där min fina lägenhet finns, med den underbara utsikten som jag målar av gång efter annan, då var detta området ett sk fint område. Ett fint område, fast här står stora höghus med många lägenheter. Här bodde mest äldre, svennar. Under åren har många av lägenheterna bytt invånare och de nya som flyttar in är inte svennar. Jag har några grannar som är trevliga, men det stora flertalet av de kringboende är inte speciellt trevliga. De hälsar inte i trapphuset, de glor rakt igenom mej, och viker jag inte undan så går (cyklar, elsparkar) de rakt in i mej. Vill jag tvätta på min bokade tvätt-tid skriker de rasist. Att promenera över gården på kvällen är som att besöka ett annat land, ett land där jag inte är välkommen. Soporna och skräpet ligger i drivor var morgon, på gården och i trapphuset. Hyresvärden städar och städar. Planterar nya fina växter som strax trampas ner eller rycks upp. Polisnärvaron är frekvent och skjutningar mer eller mindre vardagsmat. Stökiga boenden kan inte vräkas, det är inte de själva som står för sina kontrakt. Det är så oerhört tråkigt, och när nu en politiker försiktigt försöker att uppmärksamma detta bekymmer, då är där genast flera framme och flaggar med rasistflaggan. Och så tar man fokus från det faktiska problemet, vilket då troligen kan fortsätta att eskalera. Jag bävar inför tanken att bo kvar här, i utanförskap.
