Jag har nu varit sjukskriven på heltid i ungefär nio månader. Sommaren och arbetsbefrielsen har gjort mej gott. Nu har jag endast 8 fläckar som vägrar läka ut. Vilket är bättre än jag varit på flera år. Jag kan nu, även om jag måste vara mycket försiktig och återhållsam, göra saker som att tex städa lite, skala en och annan potatis och även hälla av kokvattnet. Det är inte smärtfritt, men faktiskt helt uthärdligt. Och välbehövligt. Jag har liksom inte kunnat städa med någon reda på gräsligt lång tid, så lång tid att det faktiskt luktar ofräscht när jag öppnar dörren. Äckligt. Städfirma har ju varit ett önskemål och plan länge, men det måste ju vara framkomligt för en sådan om det ska ha någon mening. Målat har jag inte gjort på över ett år, och det kommer jag troligen inte att göra mer heller. Och nu kom det ju, som ett brev med posten, en utredning av försäkringskassan. Av min arbetsförmåga. Det var ju väntat. Och det får bli som det blir, jag kommer inte att arbeta igen. Men jag är oroad över om själva utredningen kommer att dra igång ett nytt skov. Jag orkar verkligen inte det. Och om eksemet fortsätter att bli lite värre, och skovet nån månad längre för var gång, som det ju har varit de sista tio åren, jag bävar.