Nu har jag varit hemma en månad. Vädret är inte alls lika snällt som när jag var på gården, men min odling gillar och växer så det knakar. Och jag mår fint. Jag är så himla glad att jag fick vara där, just då. När våren var som vackrast och vädret som vänligast. Sorterar alla mina målningar, alla är långt ifrån bra, men det gör inget. Minnet sitter kvar och några är fina. Och nånting mognar i ryggmärgen, intryck som kommer att forma sej till…nånting när det är moget. Målarsuget finns, både till akvarellen och oljan, och inne i själen kvittrar det som av en liten våryster fågel, av lycka. Jag är så oändligt glad och tacksam för att jag fick denna fantastiska vistelse.
