Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Fiskehatt

Tanke Posted on tor, maj 05, 2022 08:01

Allt jag gör går fasligt långsamt, och blir fläckigt i någon mån. Fast jag mår bättre nu än jag gjort i lång tid. Solen gör sitt, men jag är irriterande skör. På måndagen sydde jag en hatt, på tisdagen en annan. Bägge är till barnbarnen. Bägge blev blodfläckade under sömnaden, att sy med handskar är stört omöjligt. Fläckarna gick bort i tvätten och pojkarna har fått sina hattar. Dom är trevliga att sy, och går fort.

Nu packar jag inför utställningen, två tavlor om dagen, ibland var annan dag. Jag är så enormt tacksam för att jag har en vän till hjälp när dom sen ska förflyttas och transporteras, packas upp. Det hade inte varit genomförbart annars.



Idomin

Tanke Posted on ons, januari 05, 2022 11:09
Det nya bra

I en veckas tid ungefär har jag använt Idomin då allt annat gör galet ont och tycks förvärra mer än det hjälper. Det gäller både kortisonsalvor och de mjukgörare jag brukar använda. Och förvånande nog är smärtsamheten mindre, ”elefanthuden” mjukas upp och blir mindre benägen att spricka och fingrarna går mycket bättre att böja. Detta är fantastiskt. Jag får fortfarande ha tjocka lager av smörja och bomullsvantar, någon timme är max vad huden kan vara ute i luften innan det förvärras, så jag är långt ifrån bra. Men mindre plågad. Idomin är kletigt som satan och jag har fettfläckar på allt jag äger, men ändå. Det var synd att jag fick avbryta Methotrexate behandlingen, men jag mår bättre nu, både i magen och humöret. Tinnitus är också mildare, så även klådan. Och det är en obeskrivlig glädje att få sova lite, att kunna skissa nått streck, även om handlaget är klumpigt och resultatet fult.



Det är dags

Tanke Posted on tor, oktober 28, 2021 09:26
Dessert, olja 30×30 cm

Hur mycket det än bjuder emot så börjar jag med Methotrexate behandlingen på måndag. Jag ser ingen annan möjlighet, och jag har svinont sedan lång tid, och inget annat hjälper. Den lilla möjligheten att jag kanske blir bättre känns just nu som ett attraktivt alternativ, även om jag riskerar att skada andra delar av kroppen. Vad gör man inte för att vara arbetsför liksom? Eller för att kunna tvätta håret själv. Laga sin mat. Går det så går det, det enda jag vet just nu är att det inte går längre som det är nu. Om ett år kanske, hoppas jag, är mina förutsättningar möjligtvis helt annorlunda, bättre.



Årsavslut

Tanke Posted on ons, december 30, 2020 20:20

Vad det gick fort, dethär året. Och så underligt det varit. Till historieskrivningen läggs det rent allmänt som coronaåret, och väldigt många hoppas att det kommande ska bli så mycket bättre. Hur knasigt det än kan verka så har detta året varit så väldigt mycket bättre för mej än många av dess föregångare. Och detta till trots att jag gick med tassarna i bandage och hade riktigt jäkla svinont den första halvan av det. När jag äntligen fick behandling, sjukfrånvaro och sedan partiell arbetsbefrielse pga coronan så mår jag så enormt mycket bättre. Jag har inte haft så bra handfunktion en vinter sedan 2011 som jag har nu! Småfläckar som bråkar av och till, men skillnaden är gigantisk. Jag kan röra, jag kan använda mina händer. Coronan har iockförsej ställt in flertalet utställningar, men de få, två som blev av var trevliga. Och nånstans så kom jag nog fram till att jag tycker att det är lite skönt att inte stå och göra det jag är så himla sämst på, nämligen att vara ”säljande” på utställning. Folk använder nätet, och det är underbart. Gjutet nått jag ska lära mej mer om, om jag bara kan övertala mej själv till att inte hata datorn så mycket.

En dotter som (igen) avsade sej vidare kontakt. Ja, det gör mej såklart både ledsen, bekymrad och arg. Det är dock utanför min kontroll. Men jag har fan inte lovat att sluta kontakta.

Jag älskar den nya ”vana” som bästisen och jag nästan obemärkt har etablerat. Att gå ut och äta en god långlunch sisådär var 14 dag. Vid sidan om många och långa telefonsamtal, så är det fullständigt fantastiskt att få ha denna person i mitt liv, må det få vara så länge vi bägge har uppfattningsförmåga.

Det är inte utan ett visst motstånd jag välkomnar det nya året. Nu ska vi gå tillbaka till det som var tidigare. Jag tycker bättre om livet som det varit nu. Även om trafiken har ökat, så kan jag fortfarande SE att luftföroreningarna är mindre, jag ser mycket fler av byggnaderna i Köpenhamn, även i lätt dimma. Lite kan man kanske hoppas att coronan var världens sätt att uppmärksamma mänskligheten på att den gör så fruktansvärt fel. Jag hoppas verkligen att det inte ska krävas en massa fler döda för att budskapet helt ska sjunka in.



This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.