Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Första advent.

Tanke Posted on sön, november 27, 2022 09:29
Blodapelsin

Jag är en aning bättre i händerna, fortfarande på ljusbehandling tre gånger i veckan. Tummen går nu att böja ungefär halvvägs, om jag inte gör det för ofta. Eksemet där är ÄNTLIGEN torrt, och då går det bra att tejpa det mellan behandlingarna vilket är smärtstillande och väldigt skönt. Det kom en liten skvätt snö i förra veckan, men nu är det åter många plusgrader och jämngrått. Pelargonerna blommar på balkongen. Krigen i värden fortsätter, klimatmötet är avslutat för denna gången. Ganska fånigt resultat för så mycket arrangemang. De rika ska så betala lite till de fattiga, som för att kompensera för sitt svineri. Mao går det bra att fortsätta svina ner, bara man betalar. Det är i alla fall den känsla jag får. Som att de fattiga skulle kunna jaga undan översvämningar och bränder med pengar, mer än högst temporärt. I varje fall är allt sådant bortom min kontroll.



En annan dag

Tanke Posted on fre, november 26, 2021 10:56

Ibland tänker jag att jag har tappat det helt, världen synes mej helt surrealistisk. Som tex när en medarbetare fullständigt verkar oförstående över att jag inte kan använda mina händer något bra och tilldelar mej flertalet arbetsuppgifter som involverar händer lite extra mycket. Typ krav på snitsig finmotorik.

Kort efter ringer Försäkringskassan och hör sej för hur saker funkar eller inte. Man hör ju många onda saker om försäkringskassan, men jag uppfattade det snarare som att handläggaren indirekt uttryckte att jag kanske borde vara sjukskriven mer. Det har handläggaren helt rätt i.

Jag hade en grupp igår, har haft dem länge och det brukar vara oproblematiskt. Det är en sk. funkisgrupp, men ingen av dem har någon intellektuell funktionsnedsättning, och jag valde själv att ha just den gruppen nu när jag inte funkar så bra, och inte de andra grupperna, eftersom det är ganska svårt att leda måleri och teckning utan att blanda in händerna. Vid ett tillfälle tog en av deltagarna tag i min ena hand och klämde åt, hårt med naglarna, som jag vet inte, för att testa om jag verkligen har ont? Som tur är var jag bandagerad, och naglarna träffade just den yta i handen som faktiskt är skapligt oskadad. Jag skrek inte. Det gjorde jag inte när jag drog ut mina visdomständer heller.

Senare på dagen var jag på utbildning som handlade om diskriminering och arbetsplatsens policy kring det. Alltså policyn är kristallklar, men jag känner mej ganska grumlig.

Blodapelsin


This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.