För ca 2 veckor sedan, söndagen den 4 för att vara petigt exakt, var jag kallad till MR-röntgen av mitt knasiga knä. Knäskadan är gammal, men förvärras stadigt trots ihärdig träning, så jag var ju glad att få en tid relativt snabbt. Såhär i efterhand kan jag ju förstå att det var korkat att inte beställa en sjuktransport då undersökningen skulle ske i grannstaden, men jag tog mot bättre vetande tåget. I extremt god tid, tog jag tåget, vilket var bra, för tåget var stillastående pga spårspring en lång stund. Detta kan nu inte Region Skåne rå för, och med minsta möjliga marginal, och en buss, kom jag så till sjukhusområdet. Därefter försökte jag navigera till det mobila MR stället via mobiltelefonens gps. Det är alltid spännande. ”Gå sjuhundra meter norrut på Getingevägen och sväng sedan höger in på…osv. Och så står man där och funderar över vart alla gatunamnsskyltarna är, och vilket väderstreck som är vart. Med hjälp av en förbipasserande person och en viss känsla av stress så hittade jag sedemera tre byggbaracker typ, med en flagga som vittnade om att jag hittat rätt. Byggbaracker är bra till mycket, men handikapptillgängligheten är kanske inte dess starkaste gren. En torr-toa där möjlighet till handtvätt inte fanns, och ett omklädningsrum proppfullt av smutstvätt.

hygienutrymme i omklädningsboden.

Nåväl, det var byggt en typ av rullstolsramp in till den bod där själva undersökningsmaskinen fanns. Två sköterskor som verkade ha minimala, för att inte säga katastrofalt bristfälliga kunskaper, i hur röntgenmaskinen fungerade, men de var bägge mycket vänliga. Undersökningen tog ca en kvart, jag var ombedd att ligga stilla som en staty, före start, och sedan en bit in i undersökningen, ombedd att förflytta mej en bit. Efteråt talade de om att resultat skulle meddelas från min vårdcentral om ungefär en vecka.

Några tåg gick inte till min hemstad över huvud taget, och då det var söndag brydde man sej inte om att sätta in ersättningsbuss. Så jag och mitt knasiga knä promenerade till busshållplatsen, i en annan del av staden, och åkte med en överfull regionbuss mot hemmet. Något resultat av undersökningen finns ännu icke att se, efter två veckor.

Klok som jag är hade jag lite dricksvatten med hemifrån
Väntrum och omklädningsrum.

Tur att jag ändå inte är värre handikappad, men jag misstänker att de flesta människor som behöver göra en sådan röntgenundersökning inte är helt kuranta någon av dem, och den besparing som man tänker sej göra genom dessa spartanska förhållanden och illa utbildade personal, kan tänkas komma som en backlash i någon annan ände för Region Skåne.