Ischias från helvetet, plötsligt och utan föregående varning. Nu gnäller jag mycket mer än nöden kräver, det gör faktiskt inte ont hela tiden. Men när det hugger till så är det fan inte kul nånstans. Små försiktiga rörelser, typ steg, sen släpper det efter ca tio minuter och ersätts av en känsla av bedövning. Kylan är inte snäll mot tassarna, helt genast efter att den sämsta tassen varit utan vante i någon minut för att bråkamed ett fruset cykellås, behagade ett finger spricka sönder… Men bortsett från kroppens tramserier så är det faktiskt lite uppfriskande med det lilla snötäcket som kom.
