Jo, jag övar den klumsiga vänsterhanden, och jo, ja, den duger till vardagligt göromål, men verkligen inget finlir. Hörgertummen läker sakta, den går att böja lite nu. Det med att teckna går fetbort, och hjärnan blir frustrerad av avsaknaden av ”leksaker” att fnula omkring med. Och så började jag att fotografera Apan och träskallen…Och har lagt ut en bild om dagen, ungefär, på fejsboken. Nu har apan liksom fått liv och personlighet, den har liksom blivit en grej. Jag har kul.

Apan och träskallen.

I övrigt är det märkligt varmt, vårvärme i slutet av oktober. Och världsläget är på inget vis hoppingivande. Hyresvärden skulle kunnat spara mycket på värmen nu, men den vanligtvis sköna golvvärmen pumpar på, och vidare ut genom den öppna balkongen. Riktigt så modernt är inte huset att värmen går att reglera på annat vis. Konstigt ändå med tanke på hur ultramodernt det var att lägga golvvärme när huset byggdes.