Återbruket, remake, second hand och allt vad vi nu kallar det. Jag har alltid gillad sånt, det är inte det, men det känns som att något med det skaver nu. Överallt poppar det upp nya loppisar, nya återbrukssajter och så. Och måla om din möbel och sy om din gamla jacka och det. Så långt är det fine, men nånstans så blir ju även det ett skäl att fortsätta att överkonumera på ett sätt som är oskönt för jordens resurser. Faktum är att det bästa för jordens välbefinnande är om man inte målar möbeln annat än när det är av nöden tvunget. Att man inte syr en miljard shoppingkassar (hur många behöver en människa i sin livstid) av de gamla lakanen och gardinerna, utan faktiskt använder dedär lakanen och gardinerna tills det att dessa är så utslitna, att de endast duger som stoppning i nån soffkudde, eller lump att koka papper av. Sen får jag ju erkänna att jag blir omåttligt och konstigt nöjd med mej själv när jag väl lyckas sy om nått urvuxet plagg så jag få plats med min kropp i det. Det är jätteroligt att sy lapptäcken och shoppingkassar såklart, men jag har redan så många att de kommer att räcka i många framtida generationer.
Knäet är nu sedan ca 2 veckor tillbaka i ursprungsläge, dvs svullet och smärtsamt. Jag har käkat smärtstillande och blivit katastrof-dålig i händerna, trots pågående ljusterapi. Den raske doktor ortoped från GHP Otrhocenter ringde på måndagen och berättade att de inte kunde hjälpa mej mer. Jag ska ”kämpa på med sjukgymnastik” Och det har jag ju gjort nu i ganska många år och blir stadigt sämre och sämre. Lite sämre till och jag kommer inte att kunna gå utan kryckor, och jag kan inte använda mina händer så! Men det skiter väl den tjusiga, nya och moderna privatkliniken i. Det verkar som att de bara håvar in skattemedel på skruttiga tanter i kön till vårdgaranti, och sen meddelar att de inget kan göra. Den verkliga verksamheten riktar sej till idrotts-stjärnor, och syns tydligt i deras inredningsdesign. Och en kamrat till mej hade helt nyligen en liknande erfarenhet, även hon en skruttig tant.
Oidentifierade objekt, ufo´n, skjuts ner lite här och där. Jo, men det är klart att världen måste använda några av sina dyra fina vapen, när det nu är en sådan överproduktion av sådana. Som katastrofhjälp vid tex jordbävningar eller andra naturkatastrofer är de ju helt värdelösa. Men innan nu västvärden går in i fullt krig med Kina och Ryssen, tänk nu om dessa ufon kom från en annan planet. De kanske kom hit för att hjälpa oss, eftersom det nu är uppenbart att jorden går sönder. Men tji fick de.
Nästan varje dygn sker det sk gängrelaterat våld, bränder, skjutningar och sprängningar. Förslagen på hur detta ska stävjas är många, och i mitt tycke ofta helt verklighetsfrämmande. Avsätta polisledningen är ett av de senaste förslagen. För att tillsätta en som tänker annorlunda. Hur polisen tänker är kanske inte det som gör att lagarna efterlevs, dvs de lagar som det faktiskt går att döma någon med. Det är pinsamt sällsynt att någon grips, och fälls för dessa brott. Det kan möjligen bero på att det är svårt att bevisa brotten, och då kanske det just är beviskraven som behöver en översyn. Att skyttar ska få en räkning från sjukvården för det som de ställt till med, är ännu ett konstigt förslag. Just eftersom skyttarna så sällan grips och blir lagförda. Hårdare straff för gängrelaterat våld. Har gängen medlemskort, register? Och nej, brott som brott, oavsett vilka människor du hänger med. Visitations zoner tycker jag också är jättekonstigt. Polis bör ha rätten att visitera vem som helst, var som helst, med eller utan misstanke om brott. Inte sjutton ränner polisen runt på stan bara för att jävlas med folk i allmänhet, och har tid med det. Satsningar på tullen, skolan och socialtjänsten, säger många. Och där tror jag att det finns mycket att hämta. Hos tullen självklart för att hindra inflöde av diverse skräp. Och hos socialtjänsten, då den ofta verkar både trög och ineffektiv. Hur många rymningar från ungdomshem känns okej, hur många orosanmälningar från skolan leder till ingenting. Och skolan såklart, att öka resurserna till skolan, mer personal, mer resurser. Och inga vinstdrivande privatskolor med tveksam agenda.
Då region Skåne inte kunde erbjuda vidare behandling av mitt skruttiga knä, blev jag erbjuden att välja en annan vårdgivare på en privat klinik. Jag har tidigare ingen erfarenhet av vilka privata kliniker som är bra eller inte, så jag bad om första bästa lediga tid. Bara en kort tid efteråt fick jag på telefon en tid hos GHP Ortho Spine Center Skåne. Jag besökte kliniken i onsdags förmiddag och träffade en trevlig och rask läkare, som föreslog en kortisonspruta i det knasiga knäet. Före besöket hade jag fyllt i min hälsodeklaration, och vid besöket upplyste jag även om min kemikalieallergi. Att den raske doktorn hade tillgång till min journal tog jag liksom för givet, då mina röntgenbilder av knasigt knä fanns på hans datorskärm.
Ungefär en halvtimme senare, när jag med bussen anlänt hemmet blev hela kroppen ömsom varm och kall, först prickig som av mässling och strax därefter scharlakansröd och intensivt kliande, med rasande hög puls. Jag tog en antihistamin tablett som inte gjorde någon skillnad, det hann den nog inte, innan obehaget var så starkt att jag ringde sjukvårdsupplysningen, som strax kopplade över till SOS och några minuter senare anlände ambulans. I ambulansen fick jag adrenalin och därefter vidtog akutsjukvård. Akutläkaren kunde läsa i min journal vilka ämnen jag är allergisk mot.
Nå, det slutade ju väl, men jag tänker ändå…vilket gräsligt pengaslöseri. Vad kostar inte en utryckning med ambulans och påföljande akutvård? Alla dessa olika instanser som detta knä har passerat igenom? Jag är ju långt ifrån den enda människa som dels har svårt att komma fram till primärvården, och svårt att få vettig hjälp för krämpor. Istället läcker massvis med pengar ut till privata kliniker av olika kvalitet. Det verkar knasigare än mitt knä. Och allt obehag därtill.
En längre tid, ganska så jättelänge, har min hemsida allt som oftast uppvisat fel. Bilder visar som helt eller delvis överlappade av en grå ruta. Jag kan åtgärda detta genom att gå in i kontrollpanelen och ta bort felande bilder och sedan lägga dit dem igen. Men det är ett mycket irriterande arbete att göra, typ varje vecka. Det förefaller vara helt random vilka bilder som faller bort. Jag har kontaktat support några gånger och fått förslaget att göra det jag gör, samt att rensa cache-minnet i mina datorer, så det gör jag såklart när felet uppträder. Och nej, jag tror inte att supporten har rätt i att felet sitter i cache-minnet, det verkar ju udda att en rensning gjord i min ena dator skulle påverka min andra dator, min mobiltelefon OCH en dator hos en kompis liksom. Jag surnade till häromdagen och kontaktade ånyo support hos one.com, med precis samma resultat som tidigare. Kanske blir jag en gladare människa om jag byter webhotell. One.com börjar gå mej riktigt på nerverna.
För ca 2 veckor sedan, söndagen den 4 för att vara petigt exakt, var jag kallad till MR-röntgen av mitt knasiga knä. Knäskadan är gammal, men förvärras stadigt trots ihärdig träning, så jag var ju glad att få en tid relativt snabbt. Såhär i efterhand kan jag ju förstå att det var korkat att inte beställa en sjuktransport då undersökningen skulle ske i grannstaden, men jag tog mot bättre vetande tåget. I extremt god tid, tog jag tåget, vilket var bra, för tåget var stillastående pga spårspring en lång stund. Detta kan nu inte Region Skåne rå för, och med minsta möjliga marginal, och en buss, kom jag så till sjukhusområdet. Därefter försökte jag navigera till det mobila MR stället via mobiltelefonens gps. Det är alltid spännande. ”Gå sjuhundra meter norrut på Getingevägen och sväng sedan höger in på…osv. Och så står man där och funderar över vart alla gatunamnsskyltarna är, och vilket väderstreck som är vart. Med hjälp av en förbipasserande person och en viss känsla av stress så hittade jag sedemera tre byggbaracker typ, med en flagga som vittnade om att jag hittat rätt. Byggbaracker är bra till mycket, men handikapptillgängligheten är kanske inte dess starkaste gren. En torr-toa där möjlighet till handtvätt inte fanns, och ett omklädningsrum proppfullt av smutstvätt.
hygienutrymme i omklädningsboden.
Nåväl, det var byggt en typ av rullstolsramp in till den bod där själva undersökningsmaskinen fanns. Två sköterskor som verkade ha minimala, för att inte säga katastrofalt bristfälliga kunskaper, i hur röntgenmaskinen fungerade, men de var bägge mycket vänliga. Undersökningen tog ca en kvart, jag var ombedd att ligga stilla som en staty, före start, och sedan en bit in i undersökningen, ombedd att förflytta mej en bit. Efteråt talade de om att resultat skulle meddelas från min vårdcentral om ungefär en vecka.
Några tåg gick inte till min hemstad över huvud taget, och då det var söndag brydde man sej inte om att sätta in ersättningsbuss. Så jag och mitt knasiga knä promenerade till busshållplatsen, i en annan del av staden, och åkte med en överfull regionbuss mot hemmet. Något resultat av undersökningen finns ännu icke att se, efter två veckor.
Klok som jag är hade jag lite dricksvatten med hemifrånVäntrum och omklädningsrum.
Tur att jag ändå inte är värre handikappad, men jag misstänker att de flesta människor som behöver göra en sådan röntgenundersökning inte är helt kuranta någon av dem, och den besparing som man tänker sej göra genom dessa spartanska förhållanden och illa utbildade personal, kan tänkas komma som en backlash i någon annan ände för Region Skåne.
Jag är en aning bättre i händerna, fortfarande på ljusbehandling tre gånger i veckan. Tummen går nu att böja ungefär halvvägs, om jag inte gör det för ofta. Eksemet där är ÄNTLIGEN torrt, och då går det bra att tejpa det mellan behandlingarna vilket är smärtstillande och väldigt skönt. Det kom en liten skvätt snö i förra veckan, men nu är det åter många plusgrader och jämngrått. Pelargonerna blommar på balkongen. Krigen i värden fortsätter, klimatmötet är avslutat för denna gången. Ganska fånigt resultat för så mycket arrangemang. De rika ska så betala lite till de fattiga, som för att kompensera för sitt svineri. Mao går det bra att fortsätta svina ner, bara man betalar. Det är i alla fall den känsla jag får. Som att de fattiga skulle kunna jaga undan översvämningar och bränder med pengar, mer än högst temporärt. I varje fall är allt sådant bortom min kontroll.
