Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Nytt skov

Uncategorised Posted on mån, maj 18, 2020 10:17:06
Nytt skov eller ett gammalt som kommer igen, det är svårt att avgöra. Idag är det måndag och jag är ganska bra, som synes på bild. Vilat helgen, käkat färdigmat, som magen inte kanske är så lycklig över, gått några promenader, tittat på tv. Astråkigt alltså. Och det som numera kallas bra är fan ganska dåligt, smärtsamt och skört. Jag kanske börjar komma till vägs ände med mina händer och vad dom kan användas till. Det gör mej mycket ledsen.


Digitalisering

Uncategorised Posted on ons, maj 06, 2020 07:39:00

Jag håller på att gå diverse utbildningar på arbetet för att kunna göra mina studiecirklar digitala, eller på distans som det heter. Den första delen av teams-utbildningen var lättare att begripa än jag förväntat, och det är glädjande. Jag fick också en del idéer om hur en digital kurs i tex måleri skulle kunna byggas upp, men jag har mycket lång väg att gå, innan jag är mogen att hålla en distanskurs.



Förvånad

Uncategorised Posted on ons, april 29, 2020 09:06:51

Jag blir förvånad, och givetvis glad över en plötslig och oväntad aktivitet i min Etsy-shop. De tre små akvarellerna såldes till olika länder, alla under dagen igår, det är mycket mer än jag normalt säljer på en månad. Och detta under rådande läge då vi alla vet att postgången är lika långsam som i mitten av artonhundratalet. Jag välkomnar utvecklingen, jag målar så gärna fler och mer. Särskilt inför tanken att mer och mer av mitt ordinarie arbete digitaliseras, en utveckling som jag känner mej mycket obekväm med. Men det kittlar trevligt i min självkänsla att veta att totalt runt 185 målningar av mej finns på olika platser runt jorden.



Den blå

Uncategorised Posted on tor, april 23, 2020 20:01:20
den blå
blå oljemålning

Den blå har som flera andra av mina målningar varit med på konstrundanonline.se Den hade turen att komma med även i en marknadsföringskampanj, och finns nu med i på Skånetrafikens monitors i bussar runtomkring här. Sjukt roligt!

Den blå är i övrigt en oljemålning på duk, 105×105 cm, och är min undersökning och ifrågasättande av den av mej högt uppskattade och värderare författaren till boken ”Oljemåleriet”, Akke Kumlien. Han påstår i sin i allt mycket fylliga och användbara bok på ett ställe, att man aldrig får använda mer än ett blått pigment i en målning. Jag får ju ge honom det att hans metod fungerar förträffligt, men…I den blå har jag använt alla mina blå pigment. Det är ultramarinblått från tub ,(Windsor&Newton) och från tre olika fabrikat som pulverpigment, äkta kobolt pigment, imiterad kobolt på tub, pariserblå och miloriblå (som förövrigt kan anses vara samma sak) cerulean blå på tub (där jag då är osäker om äktheten i pigmentet) och pigment. Och ja, jag tycker att jag fick till en rätt så härlig blå målning. Den lever loppan och visar olika ansikten vid olika slags ljus. Den kan vändas ett kvartsvarv eller två om man vill ha variation. Jag gillar den mycket, den var vernissagekort till förra sommarens utställning.

Sedan dess har jag utökat med ytterligare några blå pigment i min samling, och till det vill jag återkomma.



Grön revolution

Uncategorised Posted on tis, april 14, 2020 19:15:38

Den gröna revolutionen. (Del1)

Det knarrade av missnöje i gammelskogen, de stolta furorna barrade besvärat. Vintern hade varit varmare än normalt, knappt någon tjäle att prata om, och många av växterna hade blivit utan den vila de så väl behövde efter den långa och torra sommaren då de även plågats av många skogsbränder. Missnöjet grodde på många platser och irritationen steg såväl bland högväxta träd som späda örter. Allt var människornas fel. Dessa teknikdårar med sina röjsågar och obarmhärtiga skördemaskiner, som hänsynslöst bredde ut sin stinkande asfalt över sköra rottrådar och spirande frön, varthän de än drog fram.

En högväxt, äldre tall harklade sej länge och omständligt så barkbitar föll, innan den med skrovlig stämma tog till orda.

– Jag har hört, från barkborren, som ju är en tillförlitlig källa, att de där ondskefulla skogsbolagen har för avsikt att börja avverka här inom kort. De tänker såga av oss längs med rötterna!

– Avverka? Fräste smålönnarna i kör, Avrätta är det rätta ordet! Så fasansfullt, vem vill bli till plankor och flis?

Asparna darrade nervöst på fjolårsbladen, mossan sjönk uppgiven ihop med en ljudlig suck och liljekonvaljen hukade sej, blek om bladen.

Ett upprört prasslande susade genom gräset, allehanda groddar sprängde sina skal och sköt förfärade upp nya skott ur jorden, så myror och skalbaggar föll över ända när dom väcktes ur sin lugna slummer.

– Människor…människor är då en vidrig ohyra! röt en storvuxen ek så alla fåglarna flög upp som en svärm av flugor.

-Ursäkt mej!? pep en bladlus med frambenen fäktande i vädret, – vi har kommit överens om att vi inte ska använda det ordet mer? Ohy… – Ja! Bara se som människorna skövlar Regnskogen, det är förfärligt! Ropade baobabträd från fjärran avstånd. Murgrönor slingrade sej nyfiket närmare och havren och rågen sträckte sej upp ute på fälten, spetsade stråna och lyssnade till sorlet som hördes i vinden. Förvirrade flög insekterna omkring.

-Vi måste sätta dem på plats, detta får inte fortgå! Skrek en svulstig vresros.

– Oss kallar de invasiva arter, snyftade björnlokan.

-Vi hålls internerade i plantager, de övergöder oss och sprutar saker som svider på bladen, de skördar våra frukter innan de ens är riktigt mogna. De är barbarer! Inte ett endaste av våra frö har vi fått se slå rot, grät fruktträd och grönsaker fastbundna i rader. I växthusen tryckte sej bladen mot glaset.

Ett kraftigt kastanjeträd rasslade med grenarna och dess klibbiga knoppar släppte ut flikiga blad, myggor och steklar landade häpna på kvistar och fällde in sina vingar, när den med mäktig stämma sa,

-Vi växter har varit på jorden längst av alla, i tusentals år. Vi har varit stillsamma i vår strävan efter god symbios. Vi har låtit oss tuktas och anpassas för att nära vår jord, er alla, oss själva, i lugn och grundlig hälsa. Nu hotas vårt allt av människan, som helt verkat tappa förståndet och..

Kastanjeträdet avbröts av mångskaftade örter som upphört skrek om ohyra och utrotning, medan bladlössen förtvivlat försökte få dem att vårda språket. Trädet sköt rotskott så marken vibrerade, höjde rösten så måsarna tystnade långt ute till havs, och sa med en mullrande röst, väl värdig åskan,

-Vi måste växa oss ur det här alla tillsammans. Minsta fjällbjörk, kvickrot och vacker tulpan, nu är det dags att ta bladet från munnen och sluta susa så bittert i vassen, nu tar vi växter över, nu gör vi en grön revolution!

I när och fjärran växte kampviljan, vresrosorna sjöng högt med vassa stämmor: ”Och häcken växte kämpahög, kämpahög…”

I vägrenen blommade ängsväxterna ut, skakade av sej dammet och skrålade glatt om kattfot och blå viol. Humlor och bin surrade yrvakna omkring.

En självgod älg kom släntrande genom snåren, han frustade och skakade på sin niotaggade krona för att bli kvitt basthuden som hängde ner i ögonen. Han stannade upp och mumsade i sej en nyutslagen kvist från en fläderbuske, kikade under basthuden förvånat på oron bland alla vegetabilierna.

-Nå? brölade han sedan, Vad pågår här då, jag anar en oro bland hassel och lindar. Det är jag som är skogens Konung, kan jag styra upp era besvär?

-Skogens vadå? morrade en varg som stuckit upp nosen bakom stammarna, du är nästan en lika stor träskalle som den där ohy…äum människorna!

Vargen flinade åt älgen så alla de blanka tänderna gnistrade. Bladlössen klättrade kvickt ut på de yttersta av trädens grenar och skrek, och ja, en lus skriker nu inte så kraftfullt, det blir mer som ett pip.

-Vi använder inte nedsättande tillmälen här! Träskalle är ett uttryck hämtat från människorna, det är oartigt och kränkande. Nu håller ni tyst bägge två och lyssnar till trädkronornas brusande budskap, annars finns det inget Konungarike att tjafsa om imorgon. Hut!

Och träden prasslade med alla löven, ett prassel som gick jorden runt med vindens fart, och snart enade sej växter från jordens alla kontinenter om att stödja den gröna revolutionen till sitt sista blad.

-Vi skall växa så det knakar, slå skott och rötter över murar och gator! Det kan bli en ruskig strid, de kommer efter er med motorsågar och sekatörer, var helt säkra på det. Men vi skall återerövra marken, så var starka i er fotosyntes, sprid pollen och korsbefrukta allt. Bär förlusterna med stoltheten som hos ett gammalt kapokträd, och glöm ej att även en fallen fura kan sprida sina frö. Vi kommer snart att vara på grön kvist igen!

-Pollen? surrade en yrvaken bisvärm, – Vi stödjer eran kamp!

-Du nalkas sköna sommar, då gräs och gröda gror, sjöng svampmycelet och hastade iväg strax under markytan för att sprida budskap och sporer vidare.

Och innan solen hunnit gå ner denna ödesdigra vårvinterkväll, så barkade den gröna revolutionen loss.



Äntligen

Uncategorised Posted on ons, april 08, 2020 08:53:59

Äntligen en glädjeskjuts! Jag blev antagen till Vår Konstsalong på Landskrona Konsthall. Jag är så glad!

I övrigt är tillvaron i ögonblicket inte så himla glädjefylld, det där viruset ligger som en blöt filt över tillvaron. Jag har fortfarande mycket ont i mina händer även om den ljuvliga vårsolen gör att det växer fram ett papperstunt och skört hudlager över de sårigaste ställena, och nu minskar arbetsintensiteten tillfälligt, vilket förhoppningsvis också kommer att inverka gynnsamt på läkningen.

Denna kommer dock inte att visas i Landskrona.


Små saker

Uncategorised Posted on lör, mars 28, 2020 09:33:46
Miniatyrer
Mini-akvareller

Små saker att glädja sej över i dessa egendomliga karantäntider: Luften är osedvanligt ren och frisk, så pass att jag kan se Köpenhamn från balkongen, även då morgondiset ligger kvar. Den spirande våren är ovanligt färgstark, en tydlig skillnad från förra året då de plågade träden sprack ut i gråtoner.

Människor är enormt fantasifulla i sina ambitioner att skapa arbetsuppgifter och sysselsättning nu när de inte får frottera sej mot varandra, eller ägna sej åt hysterisk konsumtion. De städar i skåp och lådor, bakar och lagar mat, bedriver självstudier och ägnar sej åt kreativa uttryck. Alltså sådant som man skulle kunna se som normalt sund aktivitet, om det inte vore så att det uppdrivna tempot i normalt arbetsliv vanligen omöjliggör den sortens handlingar. Att en livsfarlig sjukdom skulle få människorna att bete sej sundare än normalt, det är aningen förvånande.

Det har varit ett par dagar av underbart solsken, och jag har haft tillfälle att vistas utomhus och sola mina sargade händer. Idag har jag fem fingrar som jag kan röra utan problem, det är underbart, så bra har jag inte varit på evigheter. Målar lite smärtfritt och pilligt, min Etsy-shop är förvisso extremt stillsam, några andra konstutställningar eller liknande finns inte i sikte, men jag kan måla för njutningens skull, som Lars Lerin beskriver det så vackert i sin stora, kloka bok ”Naturlära” som jag läser i lite då och då. Köpte den på bokrean, men har knappt kunnat titta i den då jag dels har haft händerna i stora kletiga bandage, och varit för trött och mör efter arbetet.



Märkliga tider

Uncategorised Posted on tor, mars 19, 2020 15:59:59

Coronan har oss alla i sitt grepp, restriktionerna eller rättare sagt rekommendationerna blir allt fler och mer omfattande. Jag får mer jobb, istället för mindre. Så är det för flera, tex de som jobbar i gig-sektorn. Det pilar fram cykelbud med matleveranser som aldrig förr! Biltrafiken är så lugn och stillsam, nästan enbart yrkestrafik och så en och annan finåkare i nån leksaksbil med skrytmärke. Gatorna är nästan helt rena för skräp, Forsythian och Påskliljorna lyser gula i full blom. De flesta konstevenemang i Påsk är inställda, jag tvekar ännu hur jag ska göra med mitt.



Nästa »