Detta hände sej för väldigt många år sedan, i en tid när familjen var mycket fattig och hade varit så i en längre tid. Bilen var sedan länge sedan borta, så även mitt företag, och jag arbetade kvällar på tvätten i Arlöv. (Ja, du vet DEN tvätten i Arlöv, som omnämns i visan om Hanna från Arlöv) Vid skiftets slut stod jag och väntade på bussen i 45 minuter, och försökte telepatera ett godnatt till mina barn.
Nåväl. Det var ju juletid och jag unnade mej ett paket cigaretter, färdigrullade, och en trisslott, då jag var ute och rastade hunden, inför att det egentliga julfirandet skulle gå av stapeln, en liten stund senare, med Kalle-Anka i teve och en allt för salt julskinka, men det var så det skulle vara. Senare i livet har jag helt valt bort både tobak och julskinka, även om jag nu i långa tider har ägt rätten att välja bort mat med överdrivet mycket salt.
Jag skrapade på den lotten fram en vinst på tio tusen kronor. En astronomisk summa just i det ögonblicket, långt över två månadslöner. Jag var fullständigt euforisk. Jublande glad gjorde hjärnan sej en massa idéer om vilka hål jag först skulle täppa till, medan jag med extrem försiktighet stoppade lotten, värdebeviset, i ett kuvert för att inte råka fördärva den.
Julaftonen avfirades sedan, allt enligt rådande familjetradition, och i ren munterhet tror jag nog att jag även lovordat den allt för salta skinkan.
Senare på kvällen hör jag min dåvarande sambo, barnens far, i telefon avböja ett erbjudande från en av hans släktingar om ekonomisk hjälp med en skuld han hade. Nu hade ju Ilse vunnit på trisslotten.
