Butikshyllorna gapar tomma, människor hamstrar varor i rädsla för en eventuell kommande karantän. Jag funderar över hur mycket plats de har i sina kylskåp och frysar, i sina hem i största allmänhet, när jag ser dem lämna butiken med flera kundvagnar fulla. Toapapper, flera balar, 18 flaskor läskedryck och 9 vitkålshuvud vid sidan om extrema mängder smör, mjölk och kött. Jag smittas av oro, köper ett extra paket nyponsoppa, en påse morötter mer, men glömmer toapappret. Och viruset är skrämmande, paniken är skrämmande, och hur det lamslår precis allting. Jag är inte ens speciellt rädd för att dö, jag är mest rädd för kaoset, trasslet i pandemins spår.
