Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Inget nytt

Tanke Posted on tor, december 30, 2021 06:31

Inget nytt på det nya året. Jo kanske blir det en ny sorts medicin, då den gamla inte funkade nått bra. Kroppen repar sej så sakta, den oroliga magen och detdär. Med händerna är det oförändrat. Och det gör ont. Jag vet inte om jag någonsin återfår förmågan att måla. Nån kreativ typ föreslog att jag skulle använda handskar. Men liksom, vad tror dom att jag gjort hittills, och sen när försvinner smärtan av handskar. Jag orkar inte ens prata mer om det.

Mitt ekonomiexperiment fyller nu ett år, och det är ju faktiskt ett glädjeämne. Litegrand beroende på hur det kommer att fungera med den nya medicinen, så tänker jag mej att avsluta mitt jobb om typ ett halvår. Tanken på att med friska händer, åtnjuta friheten i att göra vad jag vill med mina dagar är mycket tilltalande. Och blir inte händerna friska, så är sannerligen mitt tålamod slut.



Blåst igen

Tanke Posted on fre, maj 28, 2021 20:47

I pensionssystemen är jag nu en expert på att bli blåst. Jag är rasande! Jag började arbeta tidigt, jag hade faktiskt skramlat ihop en hyfsad pott ATP-poäng när jag ung och övermodig startade mitt första företag. Dessa slukades in i det nya premiepensionssystemet några år senare, men motivationen att det var så få som drabbades, och det skulle ju gå bra att bygga upp pensionen på nytt. Hmm..ja, du kan skylla mej för en massa dåliga val, det är klart. Men varken barnafödande, inhopp på diverse jobb eller vård av sjuklig make genererade speciellt bra. Det gjorde senare, däremot mitt målarjobb. 🙂 Dessvärre blev jag arbetsskadad av det, vilket inte var så gynnsamt. Sen kom skandalen med bluffbolagen i premiepensionssystemet, och tråkigt nog råkar jag vara en som drabbats. Någon ersättning blir det ju inte, såklart. Nyss kom den sista käftsmällen i pensionskarusellen. Höjning av pensionsåldern. Som att det liksom inte räcker med att pensionen blir mager, den blir dessutom uppskjuten, fan vet om de ens stannar vid en ålder av 67. Med min tur så…

Seriöst. Jag hade just nyss nått mitt sparmål, jag har gjort allehanda test och prövotider, jag var redo att pensionera mej, leva på existensminimum till 65 för att sedan fortsätta så. Jag är så jävla trasig, jag har ont och jag är mögtrött, långt bortom ryck upp dej. Och nu detta. Jag känner knappast en människa i min åldersgrupp som är frisk. De har hjärt-kärlsjukdomar, cancer, utmattning, arbetsskador, förslitningar medmera, medmera. Och ungdomarna är arbetslösa.



This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.