Folkhälsomyndigheten rekommenderar att vi avstår kalas, resor med kollektivtrafik och besök i offentliga lokaler och faktiskt allt fysiskt umgänge utom det vi nödgas till på arbetet. Vi människor är numera enbart till för att se till att hjulen rullar, bokstavligen i fordonsindustrin, att skatten blir betald och att konsumtionen fortsatt är hög, helst högre än igår. Gatorna befolkas allt mer av brottslingar, som kan härja relativt fritt, och skrämma bort de individer som fortfarande har modet att gå ut.
Och så kör vi lite mindfulness på det och låtsas att eländet bara sitter mellan de egna öronen.
Experimentet har nu pågått i tio dagar, och jag märker ingenting som helst av det. Inte än. Jag fick ju också en oväntat god start, och jag unnar mej att njuta av det. Experimentet innebär att jag under 6 månader sätter undan pengar på ett sparande, så att min konsumtionsbudget ligger i nivå med försörjningsstöd. Om jag klarar att hålla det utan att det känns för besvärligt så har jag skapat förutsättningar för mej själv att ”hyvla” i mitt deltagande på arbetsmarknaden. Och så har jag en trevlig slant på sparkontot. Det hjälper ju till om jag lyckas sälja en och annan tavla. Nu finns den ovanstående målningen med titel Het kärlek, som printful poster att köpa i min Etsy butik. Själva målningen är såld för några år sedan, men andra original-målningar finns tillgängliga, det är bara att tjoa till. 🙂
Små saker att glädja sej över i dessa egendomliga karantäntider: Luften är osedvanligt ren och frisk, så pass att jag kan se Köpenhamn från balkongen, även då morgondiset ligger kvar. Den spirande våren är ovanligt färgstark, en tydlig skillnad från förra året då de plågade träden sprack ut i gråtoner.
Människor är enormt fantasifulla i sina ambitioner att skapa arbetsuppgifter och sysselsättning nu när de inte får frottera sej mot varandra, eller ägna sej åt hysterisk konsumtion. De städar i skåp och lådor, bakar och lagar mat, bedriver självstudier och ägnar sej åt kreativa uttryck. Alltså sådant som man skulle kunna se som normalt sund aktivitet, om det inte vore så att det uppdrivna tempot i normalt arbetsliv vanligen omöjliggör den sortens handlingar. Att en livsfarlig sjukdom skulle få människorna att bete sej sundare än normalt, det är aningen förvånande.
Det har varit ett par dagar av underbart solsken, och jag har haft tillfälle att vistas utomhus och sola mina sargade händer. Idag har jag fem fingrar som jag kan röra utan problem, det är underbart, så bra har jag inte varit på evigheter. Målar lite smärtfritt och pilligt, min Etsy-shop är förvisso extremt stillsam, några andra konstutställningar eller liknande finns inte i sikte, men jag kan måla för njutningens skull, som Lars Lerin beskriver det så vackert i sin stora, kloka bok ”Naturlära” som jag läser i lite då och då. Köpte den på bokrean, men har knappt kunnat titta i den då jag dels har haft händerna i stora kletiga bandage, och varit för trött och mör efter arbetet.
