Små saker att glädja sej över i dessa egendomliga karantäntider: Luften är osedvanligt ren och frisk, så pass att jag kan se Köpenhamn från balkongen, även då morgondiset ligger kvar. Den spirande våren är ovanligt färgstark, en tydlig skillnad från förra året då de plågade träden sprack ut i gråtoner.
Människor är enormt fantasifulla i sina ambitioner att skapa arbetsuppgifter och sysselsättning nu när de inte får frottera sej mot varandra, eller ägna sej åt hysterisk konsumtion. De städar i skåp och lådor, bakar och lagar mat, bedriver självstudier och ägnar sej åt kreativa uttryck. Alltså sådant som man skulle kunna se som normalt sund aktivitet, om det inte vore så att det uppdrivna tempot i normalt arbetsliv vanligen omöjliggör den sortens handlingar. Att en livsfarlig sjukdom skulle få människorna att bete sej sundare än normalt, det är aningen förvånande.
Det har varit ett par dagar av underbart solsken, och jag har haft tillfälle att vistas utomhus och sola mina sargade händer. Idag har jag fem fingrar som jag kan röra utan problem, det är underbart, så bra har jag inte varit på evigheter. Målar lite smärtfritt och pilligt, min Etsy-shop är förvisso extremt stillsam, några andra konstutställningar eller liknande finns inte i sikte, men jag kan måla för njutningens skull, som Lars Lerin beskriver det så vackert i sin stora, kloka bok ”Naturlära” som jag läser i lite då och då. Köpte den på bokrean, men har knappt kunnat titta i den då jag dels har haft händerna i stora kletiga bandage, och varit för trött och mör efter arbetet.
