Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Experimentet

Tanke Posted on tis, januari 05, 2021 09:49:38
Ting. Olja på duk

Nu har experimentet nått halvtid. Tre månader av de planerade sex månader. Kanske måste jag förlänga tiden, jag vet inte om jag kan avgöra några som helst tendenser av detta. De tre månaderna har passerat utan minsta bekymmer. Nu har ju ingenting i världen runtom mej varit ”normalt” och givetvis påverkar det. Tanken var lite att de nu kommande tre månader skulle bli mer normala, men det ser inte ut som att det blir så. Nu kommer ju ännu hårdare Covid-restrektioner, och muterad smitta osv. Huruvida vaccinet fungerar vet vi ännu inget om.

Sen är ju frågan om det spelar någon roll att förlänga experimentet ändå, men det kan ju ingen veta nu.



Att måla en tavla

Måleri Posted on tor, november 19, 2020 16:25:04
Akvarie, olja på duk

Att måla en tavla.

Det börjar inne i tanken, ett eller kanske flera synintryck som krockar med ett ordspråk eller någon fras hörd i förbifarten, ett ljusfenomen eller en kulörkombination som sprakar lite extra, och liksom kliar minnet av en burk pigment som jag vet finns i samlingen. Dessa intryck ska sen skvalpa runt i huvudet ett tag, kanske några veckor, ibland månader, innan ett mer fysiskt arbete tar sin start. Det ska rengöras gamla paletter, sättas upp duk, kanske inhandlas något, göras färgprover och skisser, många. Vad händer med bilden om perspektivet flyttas hit eller dit, om färglager läggs i olika ordning, om ett pigment läggs till eller dras ifrån, rives mycket eller lite, ska det vara enbart transparenta pigment eller brytas av med något opakt? Den delen, den som jag kallar förberedelsefasen är ganska mysig och går hyfsat bra att kombinera med annat som sker i livet. Tankarna förmår att knuffas undan och ligga om mogna i bakgrunden. Annat är det när det faktiska målandet på duk går igång. Det är ett känslostormande utan hejd, allt från överdriven förtjusning till stark otålighet och en skvätt ångest där emellan. Pulserande av liv och lust, ängsligt att bli avbrutet. Det är likt en förälskelse så uppfyllt av sej själv att det är svårt att ha varesej kraft, tid eller engagemang till något annat. I sitt mest sprakande flow sprutar det nya idéer, flyktiga som feber-drömmar. Det är i sanning svårt att få plats till annat i livet och hjärnan fortsätter outtröttlig att ”måla” dag som natt, vägrar befatta sej med andra tankar. Kroppen får gå på autopilot för att alls få mat eller kläder under den tid som det gudabenådade tillståndet varar. Mellan några månader och något år, om kroppen håller, kan det hålla på. Och resultera i en eller flera färdiga målningar. Att komma till ett avslut med en målning är sin egen process, seg och motvillig. Efteråt inträffar en stor tomhet, en kompakt trötthet som bara vill sova och sova. En slags utmattning, litet sorglig men med inslag av belåtenhet, som en odlare med skörden bärgad. När arbetet är torrt, färdigt att fernissas och spännas på kilram, ungefär då brukar lusten till måleriet börja vakna på nytt.