Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Krigseländet

Tanke Posted on lör, mars 12, 2022 09:55

Krigseländet fortsätter, framtiden ser sannerligen inget vidare ut. Jag har målat lite små akvareller med mina ryska akvarellfärger, solrosor, som på rent trots. Försvarsförmågan i landet ska höjas, jag tror helt ärligt att det inte spelar någon somhelst roll, ifall ny någon vill invadera. Men det kan ju utgöra ett skäl att fortsätta avvecklandet av pensionssystemet. Det blir som det blir ändå. Och jag betvivlar att jag kommer att kunna arbeta mer oavsett hur det går med nånting. Jag hade nästan en hel vecka mellan skov. 6 dagar med hel hud överallt, inga sår, men såklart fortfarande så skör. Sov såå gott i flera nätter, fantastiskt välgörande. Och då blir jag ju pigg och inspirerad, drog fram ett jättegammalt lapptäcke som aldrig blivit klart och sydde på det tills ja, fingrarna sprack och blödde. Och så är hudstatus tillbaka på ruta ett. Men pausen var skön, några nya matlådor hann in i frysen också.



Blåst igen

Tanke Posted on fre, maj 28, 2021 20:47

I pensionssystemen är jag nu en expert på att bli blåst. Jag är rasande! Jag började arbeta tidigt, jag hade faktiskt skramlat ihop en hyfsad pott ATP-poäng när jag ung och övermodig startade mitt första företag. Dessa slukades in i det nya premiepensionssystemet några år senare, men motivationen att det var så få som drabbades, och det skulle ju gå bra att bygga upp pensionen på nytt. Hmm..ja, du kan skylla mej för en massa dåliga val, det är klart. Men varken barnafödande, inhopp på diverse jobb eller vård av sjuklig make genererade speciellt bra. Det gjorde senare, däremot mitt målarjobb. 🙂 Dessvärre blev jag arbetsskadad av det, vilket inte var så gynnsamt. Sen kom skandalen med bluffbolagen i premiepensionssystemet, och tråkigt nog råkar jag vara en som drabbats. Någon ersättning blir det ju inte, såklart. Nyss kom den sista käftsmällen i pensionskarusellen. Höjning av pensionsåldern. Som att det liksom inte räcker med att pensionen blir mager, den blir dessutom uppskjuten, fan vet om de ens stannar vid en ålder av 67. Med min tur så…

Seriöst. Jag hade just nyss nått mitt sparmål, jag har gjort allehanda test och prövotider, jag var redo att pensionera mej, leva på existensminimum till 65 för att sedan fortsätta så. Jag är så jävla trasig, jag har ont och jag är mögtrött, långt bortom ryck upp dej. Och nu detta. Jag känner knappast en människa i min åldersgrupp som är frisk. De har hjärt-kärlsjukdomar, cancer, utmattning, arbetsskador, förslitningar medmera, medmera. Och ungdomarna är arbetslösa.



This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.