Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Att måla en tavla

Måleri Posted on tor, november 19, 2020 16:25
Akvarie, olja på duk

Att måla en tavla.

Det börjar inne i tanken, ett eller kanske flera synintryck som krockar med ett ordspråk eller någon fras hörd i förbifarten, ett ljusfenomen eller en kulörkombination som sprakar lite extra, och liksom kliar minnet av en burk pigment som jag vet finns i samlingen. Dessa intryck ska sen skvalpa runt i huvudet ett tag, kanske några veckor, ibland månader, innan ett mer fysiskt arbete tar sin start. Det ska rengöras gamla paletter, sättas upp duk, kanske inhandlas något, göras färgprover och skisser, många. Vad händer med bilden om perspektivet flyttas hit eller dit, om färglager läggs i olika ordning, om ett pigment läggs till eller dras ifrån, rives mycket eller lite, ska det vara enbart transparenta pigment eller brytas av med något opakt? Den delen, den som jag kallar förberedelsefasen är ganska mysig och går hyfsat bra att kombinera med annat som sker i livet. Tankarna förmår att knuffas undan och ligga om mogna i bakgrunden. Annat är det när det faktiska målandet på duk går igång. Det är ett känslostormande utan hejd, allt från överdriven förtjusning till stark otålighet och en skvätt ångest där emellan. Pulserande av liv och lust, ängsligt att bli avbrutet. Det är likt en förälskelse så uppfyllt av sej själv att det är svårt att ha varesej kraft, tid eller engagemang till något annat. I sitt mest sprakande flow sprutar det nya idéer, flyktiga som feber-drömmar. Det är i sanning svårt att få plats till annat i livet och hjärnan fortsätter outtröttlig att ”måla” dag som natt, vägrar befatta sej med andra tankar. Kroppen får gå på autopilot för att alls få mat eller kläder under den tid som det gudabenådade tillståndet varar. Mellan några månader och något år, om kroppen håller, kan det hålla på. Och resultera i en eller flera färdiga målningar. Att komma till ett avslut med en målning är sin egen process, seg och motvillig. Efteråt inträffar en stor tomhet, en kompakt trötthet som bara vill sova och sova. En slags utmattning, litet sorglig men med inslag av belåtenhet, som en odlare med skörden bärgad. När arbetet är torrt, färdigt att fernissas och spännas på kilram, ungefär då brukar lusten till måleriet börja vakna på nytt.



Den blå

Uncategorised Posted on tor, april 23, 2020 20:01
den blå
blå oljemålning

Den blå har som flera andra av mina målningar varit med på konstrundanonline.se Den hade turen att komma med även i en marknadsföringskampanj, och finns nu med i på Skånetrafikens monitors i bussar runtomkring här. Sjukt roligt!

Den blå är i övrigt en oljemålning på duk, 105×105 cm, och är min undersökning och ifrågasättande av den av mej högt uppskattade och värderare författaren till boken ”Oljemåleriet”, Akke Kumlien. Han påstår i sin i allt mycket fylliga och användbara bok på ett ställe, att man aldrig får använda mer än ett blått pigment i en målning. Jag får ju ge honom det att hans metod fungerar förträffligt, men…I den blå har jag använt alla mina blå pigment. Det är ultramarinblått från tub ,(Windsor&Newton) och från tre olika fabrikat som pulverpigment, äkta kobolt pigment, imiterad kobolt på tub, pariserblå och miloriblå (som förövrigt kan anses vara samma sak) cerulean blå på tub (där jag då är osäker om äktheten i pigmentet) och pigment. Och ja, jag tycker att jag fick till en rätt så härlig blå målning. Den lever loppan och visar olika ansikten vid olika slags ljus. Den kan vändas ett kvartsvarv eller två om man vill ha variation. Jag gillar den mycket, den var vernissagekort till förra sommarens utställning.

Sedan dess har jag utökat med ytterligare några blå pigment i min samling, och till det vill jag återkomma.