Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Covid-cirkus

Tanke Posted on ons, januari 19, 2022 08:40

Förrförra helgen blev jag sjuk, hög feber, extremt ont i halsen, intensiv hosta och efter några dagar slutade rösten att existera. Sjukskrev mej såklart. Nu var jag på inget sätt ensam om detta, typ halva stan låg och snörvlade, varför några test, sådana man gör ute på stan, icke fanns att uppbringa. Nu kände jag mej ändå för sjuk för att uppleva det som varesej lämpligt ur smittosynpunkt eller av hälsoskäl att ge mej ut bland folk. En snäll syster stoppade på torsdagen ett hemtest i min brevlåda. Det var positivt. Googlande gav så informationen att kontakta vård vid sk allvarligare symtom, som tex ihärdig hosta eller röstförändringar. Utan röst var det ju ganska hopplöst att försöka telefonledes, vilket iofs var ganska hopplöst ändå, eftersom trycket på vården är så kraftigt. Via mail gjorde jag några försök, men ingen svarade. Jourläkarcentralen är mycket tydlig med att man måste ringa först, och den vanliga vc tar inga akutfall. Nu är jag inne på min 11 dag med denna sjuka. Är bättre men långt ifrån bra. Men att jag ändå är bättre ser jag som förhoppningsfullt, och är skapligt säker på att jag både kommer att överleva och återfå mina kroppsfunktioner. Rösten har i någon mån också återvänt, även om jag låter skräpig. Igår meddelar försäkringskassan att de vill ha läkarintyg från den 8 dagen. Att vården alltjämt är extremt överbelastad tages ingen hänsyn till, utan jag skall alltså försöka krångla mej igenom detta kösystem, besöka vc och sprida mina virus, för att en läkare ska skriva ett papper på att jag fortfarande har hosta. Jäkla cirkus. Jag ska givetvis försöka, men annars får jag väl ta den ekonomiska smällen. Och samtidigt tacka den vårdcentalen som för en månad sedan vägrade att ge mej den tredje dosen.



Feber

Uncategorised Posted on mån, januari 10, 2022 08:28

Ser på tv-4 i nyhetsmorgon om långtidsfeber, ett coronarelaterat problem. Just nu har jag hosta och feber, troligtvis en helt vanlig förkylning, men inslaget i tv fick mej att fundera över min sega och efterhängsna ”träningssjuka” För många år sen, vintern 2012 tror jag att det var, så var jag ju flitig gäst sedan lång tid, både på gymmet och i joggingspåret. Vältränad som attan alltså, men då hade jag ganska nyligen också fått sluta i måleriet pga min hudsjuka. Nåväl, denna vinter ramlade jag med min cykel och skadade ett knä. När jag sedan skulle rehabträna detta knä ca 1,5 månad efter skadan, och då var jag ju ganska otränad, så fick jag en ovanligt kraftig influensa. Den gick över, och jag tränade sen 2 ggr i veckan. Efter varje träningstillfälle fick jag sen feber och sjukdomskänsla, som hängde kvar i ca 2 dygn var gång. Träna mindre sa fysioterapeuten, vilket jag gjorde, och efter några månader hade jag halverat vikterna jämfört med när jag påbörjade träningen, men hade ändå sjuka efteråt. Efter många månader, typ något över ett halvår skulle jag börja på mitt nya jobb, och då blev det ohållbart att vara sjuk stup i kvarten, så jag sa ajö till gymmet. Träningssjukan har jag sedan fått leva med. Jag vet att den kommer efter varje ansträngning, även mycket måttlig sådan. För flera år sedan försökte jag prata med vårdcentralen jag då gick till om detta. Jag blev bemött som dum i huvudet, och fick recept på antidepressiva piller. Man kan ju bli deppad för mindre.

Stark

Nu går jag till en annan vårdcentral, och med den har jag inte ens försökt att ta upp träningssjukan. Kanske har jag haft covid i 10 år. Kanske har jag feber nu för att jag tyckte att jag skulle gå upp för trapporna till bostaden igår, efter min promenad.



Årsavslut

Tanke Posted on ons, december 30, 2020 20:20

Vad det gick fort, dethär året. Och så underligt det varit. Till historieskrivningen läggs det rent allmänt som coronaåret, och väldigt många hoppas att det kommande ska bli så mycket bättre. Hur knasigt det än kan verka så har detta året varit så väldigt mycket bättre för mej än många av dess föregångare. Och detta till trots att jag gick med tassarna i bandage och hade riktigt jäkla svinont den första halvan av det. När jag äntligen fick behandling, sjukfrånvaro och sedan partiell arbetsbefrielse pga coronan så mår jag så enormt mycket bättre. Jag har inte haft så bra handfunktion en vinter sedan 2011 som jag har nu! Småfläckar som bråkar av och till, men skillnaden är gigantisk. Jag kan röra, jag kan använda mina händer. Coronan har iockförsej ställt in flertalet utställningar, men de få, två som blev av var trevliga. Och nånstans så kom jag nog fram till att jag tycker att det är lite skönt att inte stå och göra det jag är så himla sämst på, nämligen att vara ”säljande” på utställning. Folk använder nätet, och det är underbart. Gjutet nått jag ska lära mej mer om, om jag bara kan övertala mej själv till att inte hata datorn så mycket.

En dotter som (igen) avsade sej vidare kontakt. Ja, det gör mej såklart både ledsen, bekymrad och arg. Det är dock utanför min kontroll. Men jag har fan inte lovat att sluta kontakta.

Jag älskar den nya ”vana” som bästisen och jag nästan obemärkt har etablerat. Att gå ut och äta en god långlunch sisådär var 14 dag. Vid sidan om många och långa telefonsamtal, så är det fullständigt fantastiskt att få ha denna person i mitt liv, må det få vara så länge vi bägge har uppfattningsförmåga.

Det är inte utan ett visst motstånd jag välkomnar det nya året. Nu ska vi gå tillbaka till det som var tidigare. Jag tycker bättre om livet som det varit nu. Även om trafiken har ökat, så kan jag fortfarande SE att luftföroreningarna är mindre, jag ser mycket fler av byggnaderna i Köpenhamn, även i lätt dimma. Lite kan man kanske hoppas att coronan var världens sätt att uppmärksamma mänskligheten på att den gör så fruktansvärt fel. Jag hoppas verkligen att det inte ska krävas en massa fler döda för att budskapet helt ska sjunka in.



Öppningshelg

Uncategorised Posted on lör, maj 30, 2020 08:08

Nu, idag är det öppningshelg för Vår Konstsalong på Landskrona Konsthall där jag stolt deltar med ett stycke måleri. Min plan var att köra bilen upp, men jag är för dålig i händerna för så mycket handslitage som det innebär att hålla i en ratt.

Jag är mycket bättre än jag var för en vecka sen, ny behandling och sjukskrivning gör sitt, men jag är fortfarande oförmögen att använda händerna utöver det mest nödvändiga, vilket även det är sjukt smärtsamt. Igår fick jag hjälp att tvätta håret, vilket jag är mycket tacksam över.

Det ska i alla händelser bli kul att se utställningen, jag har tittat via film, ser otroligt fint ut. Om detta är det sista jag gör i konstvärlden, så slutar jag iallafall med flaggan i topp, om nu sådant har någon mening.

Perspektiv

https://www.landskrona.se/se-gora/kultur-noje/museerochkonsthall/konsthall/var-konstsalong-2020/?fbclid=IwAR2CWH8X2ekHFxbjJJfo2-Yw1pzWvr10M4QJhHze-HKAUr2Agv-vY2CaKVY



This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.