Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Feber

Uncategorised Posted on mån, januari 10, 2022 08:28

Ser på tv-4 i nyhetsmorgon om långtidsfeber, ett coronarelaterat problem. Just nu har jag hosta och feber, troligtvis en helt vanlig förkylning, men inslaget i tv fick mej att fundera över min sega och efterhängsna ”träningssjuka” För många år sen, vintern 2012 tror jag att det var, så var jag ju flitig gäst sedan lång tid, både på gymmet och i joggingspåret. Vältränad som attan alltså, men då hade jag ganska nyligen också fått sluta i måleriet pga min hudsjuka. Nåväl, denna vinter ramlade jag med min cykel och skadade ett knä. När jag sedan skulle rehabträna detta knä ca 1,5 månad efter skadan, och då var jag ju ganska otränad, så fick jag en ovanligt kraftig influensa. Den gick över, och jag tränade sen 2 ggr i veckan. Efter varje träningstillfälle fick jag sen feber och sjukdomskänsla, som hängde kvar i ca 2 dygn var gång. Träna mindre sa fysioterapeuten, vilket jag gjorde, och efter några månader hade jag halverat vikterna jämfört med när jag påbörjade träningen, men hade ändå sjuka efteråt. Efter många månader, typ något över ett halvår skulle jag börja på mitt nya jobb, och då blev det ohållbart att vara sjuk stup i kvarten, så jag sa ajö till gymmet. Träningssjukan har jag sedan fått leva med. Jag vet att den kommer efter varje ansträngning, även mycket måttlig sådan. För flera år sedan försökte jag prata med vårdcentralen jag då gick till om detta. Jag blev bemött som dum i huvudet, och fick recept på antidepressiva piller. Man kan ju bli deppad för mindre.

Stark

Nu går jag till en annan vårdcentral, och med den har jag inte ens försökt att ta upp träningssjukan. Kanske har jag haft covid i 10 år. Kanske har jag feber nu för att jag tyckte att jag skulle gå upp för trapporna till bostaden igår, efter min promenad.



Social distansering

Tanke Posted on lör, november 14, 2020 09:13
Stark. olja på duk

Växlade några ord med en av mina grannar häromdagen. Hon satte ord på något jag tänkt på ett tag. Att den är ganska trevlig den där sociala distanseringen. Vi hyfsat introverta typer mår ganska prima i det här. Jag har noterat det hos mej själv en liten tid, att humöret är mera behagligt, jag är inspirerad att både måla, teckna och sy, laga mat och baka. Jag njuter av att läsa böcker och maraton-titta på netflix.

Sedan arbetsuppgifterna har förändrats till att inte längre innebära en massa personkontakter är jag mindre trött i skallen och faktiskt skapligt smärtfri i händerna, även om jag i ögonblicket har fem hudområden som är frasiga.

Det är faktiskt jätteskönt att gå ut och sätta sej på någon av de folktomma uteserveringarna med en vän och äta ett mål mat. Med avstånd till andra gäster så att man faktiskt kan höra vad man pratar om, utan att skrika.

För restaurangerna och många andra näringsställen är det såklart katastrof, och jag tycker att det borde gå att samordna tex arbetslösa taxiföretag med restaurangers verksamhet och typ köra ut käk till människor i karantän, budbilskörning av olika slag, med statligt stöd. Det skulle visa på en samhällelig vilja att behålla lokala företag. För vi vill väl det, hellre än att mata in mer skattepengar i redan ofantligt förmögna aktiebolag?



This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.