Blog Image

Ilse Hviid Blogg

Ilse Hviid Blogg

Tankar och ting i vardagen

Annorlunda dag.

Tanke Posted on ons, november 24, 2021 17:43

En ganska lång tid har jag varit skapligt tjurig, deprimerad rent ut sagt, så har det de senaste dagarna känts en smula mindre oangenämt att leva. Jag har fortfarande sjukt mycket och extremt smärtsamt eksem, den nya medicinen har ännu inte visat sej hjälpa. Jag väntar ännu några veckor på att se om det kommer att hända.

För en tid sedan fick jag ett par gardiner i ett bomullstyg som jag tyckte var fint av bästa S. Behovet av byxor som är enkla att ta på och av, är skriande stort och jag har under många dagar pillat lite med att sy ett par byxor av detta tyg. En dag till att ta fram mönster, en dag till att rita ut mönsterdelar, en dag att klippa, flera dagar att sy, ja i den takten ungefär, men så blev då byxorna äntligen både färdiga och bekväma. Men kanske lite pyjamas-liknande? De snälla människorna i sygruppen på fb var mycket vänliga och uppmuntrande, så jag tog byxorna på mej för dagens promenad. Jag gick till Gregers Hälsokost för att köpa ett paket omega 3, och blev bemött som vore jag en celebritet och fick massor av varuprover med mej på köpet. På hemvägen gick jag till Systrar och Bröder för en fika, vilken jag hade krångel med att bära till mitt bord, men en utomordentligt trevlig personal hjälpte mej att bära, iklädd ett leende.

Hemma läste jag ett mycket trevligt och glädjande, uppmuntrande mejl. Det fick mej att känna som om jag vunnit på lotteri, men det har jag inte. Jag ska återkomma till det mejlet…



Social distansering

Tanke Posted on lör, november 14, 2020 09:13
Stark. olja på duk

Växlade några ord med en av mina grannar häromdagen. Hon satte ord på något jag tänkt på ett tag. Att den är ganska trevlig den där sociala distanseringen. Vi hyfsat introverta typer mår ganska prima i det här. Jag har noterat det hos mej själv en liten tid, att humöret är mera behagligt, jag är inspirerad att både måla, teckna och sy, laga mat och baka. Jag njuter av att läsa böcker och maraton-titta på netflix.

Sedan arbetsuppgifterna har förändrats till att inte längre innebära en massa personkontakter är jag mindre trött i skallen och faktiskt skapligt smärtfri i händerna, även om jag i ögonblicket har fem hudområden som är frasiga.

Det är faktiskt jätteskönt att gå ut och sätta sej på någon av de folktomma uteserveringarna med en vän och äta ett mål mat. Med avstånd till andra gäster så att man faktiskt kan höra vad man pratar om, utan att skrika.

För restaurangerna och många andra näringsställen är det såklart katastrof, och jag tycker att det borde gå att samordna tex arbetslösa taxiföretag med restaurangers verksamhet och typ köra ut käk till människor i karantän, budbilskörning av olika slag, med statligt stöd. Det skulle visa på en samhällelig vilja att behålla lokala företag. För vi vill väl det, hellre än att mata in mer skattepengar i redan ofantligt förmögna aktiebolag?



This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.