Växlade några ord med en av mina grannar häromdagen. Hon satte ord på något jag tänkt på ett tag. Att den är ganska trevlig den där sociala distanseringen. Vi hyfsat introverta typer mår ganska prima i det här. Jag har noterat det hos mej själv en liten tid, att humöret är mera behagligt, jag är inspirerad att både måla, teckna och sy, laga mat och baka. Jag njuter av att läsa böcker och maraton-titta på netflix.
Sedan arbetsuppgifterna har förändrats till att inte längre innebära en massa personkontakter är jag mindre trött i skallen och faktiskt skapligt smärtfri i händerna, även om jag i ögonblicket har fem hudområden som är frasiga.
Det är faktiskt jätteskönt att gå ut och sätta sej på någon av de folktomma uteserveringarna med en vän och äta ett mål mat. Med avstånd till andra gäster så att man faktiskt kan höra vad man pratar om, utan att skrika.
För restaurangerna och många andra näringsställen är det såklart katastrof, och jag tycker att det borde gå att samordna tex arbetslösa taxiföretag med restaurangers verksamhet och typ köra ut käk till människor i karantän, budbilskörning av olika slag, med statligt stöd. Det skulle visa på en samhällelig vilja att behålla lokala företag. För vi vill väl det, hellre än att mata in mer skattepengar i redan ofantligt förmögna aktiebolag?
