Det är helt onödigt och tramsigt, men jag har det ändå, resfeber. Men jag VILL åka, jag VILL ha utmaningen. Packar och packar om och packar om…Suck. Jaja, det ordnar sej nog. Sen kan det faktiskt bli lite mycket (ofta och lätt) aktiviteter för mej. Jag märker det så väldigt tydligt att jag blir tom i skallen, helt dum, vid minsta stresspåslag. Jag blev liksom aldrig redig efter sista utbrändheten. Jag mår bättre sen jag slutade arbeta, men helt bra har jag gett upp om att bli. Det vilar lite bitterhet i det.
