Urban sketchers Malmö-grupp visar just nu en utställning av sina skisser från när och fjärran, i galleri Kvis i Svedala. Urban sketchers är en världsomspännande gemenskap av olika människor som gillar att skissa ”plein air”. Dvs alla bilder skapas på platsen, inte efter foto. Jag har varit med vid några tillfällen, men iofs haft ett långt uppehåll nu då min tumme varit ur funktion en tid. Tummen är på bättringsvägen och jag har kunnat skissa lite i ett par dagar. Det ser helknasigt ut, men sysslan är ändå njutbar. Tummen ska ännu förpackas i salvstrumpa nattetid. Men jag är glad ändå, smärtan är nästan helt borta.
Utställningen är öppen 11-15 lördagar o söndagar och avslutas 28 Maj.
Det är ingen hemlighet att jag är mycket inspirerad och imponerad av Lars Lerin såsom akvarellmålare. Svårt att känna på annat vis efter besöket på Sandgrund för några år sedan. Jag läser nu hans gigantiska bok Naturlära, en tung sak ur många synvinklar, jag är glad att ha möjligheten att läsa den sakta, begrunda, studera de många bilderna, och låta intrycken tränga in under promenaden. Jag är också glad att jag kan få gå den dagliga promenaden i den lilla strimma av dagsljus som bryter igenom vintermörkret. Det gäller att njuta av det så länge det varar.
Strax kommer troligen vaccin och vi måste alla kamma oss och springa med långa benet före, tillbaka in i ekorrhjulet. Det genomtänkta och välformulerade får ge plats för mer av glättigt pladder och snabba glimtar. Som Lerin blir förvandlad till Mysfarbror i teverutan, nästan litet Ernst Kirchsteiger liknande. Det berör mej med ett obehag som jag inte kan förklara, en känsla av att allt bara är skådespel.
Gallerinatten i Malmö blir i år Gallerivecka, en vecka som med vissa individuella variationer pågår mellan 24 och 27 september. Det har ju varit ett högst märkligt och svårarbetat år för just utställningar, pga rådande pandemi, men också för att jag fungerar ganska tveksamt.
Det är ju också så himla attans populärt att digitalisera allting, så därför digitaliserar jag min medverkan i denna Gallerivecka. Det går till på så vis att du som besökare tittar på mina konstverk på min hemsida: http://www.ilsehviid.com och där finner du också länken till min Etsy osv. Om du skulle bli förälskad i något verk som inte finns att se vare sej i butiken eller https://www.etsy.com/se-en/shop/IlseHviid så skickar du bara ett meddelande, och vips lägger jag upp verket i den mån detta är tillgängligt. Du behöver inte ens krångla med att pruta och sånt, som folk verkar tro är brukligt på utställningar, bara använd rabattkoden: GALLERIV20, när du checkar ut i kassan! Den funkar i bägge butikerna och ger dej 30% rabatt, dvs detsamma som galleristen annars skulle ha.
Saknar mycket att måla stort, men jag är nog inte där riktigt än, och hur det blir med den saken i framtiden det är ännu osäkert. Ljusbehandlingen av händerna är avslutad nu, jag är mycket bättre, men inte riktigt bra, och jag får kanske tugga i mej att det är så det är nu. Det pluttiga kan jag göra, små akvareller och min-olja, i vart fall som Kiwin som är gjord på en pannå som jag tillverkat före sista skovet, vilket alltså är över ett år sen. Det är en mycket motbjudande tanke att ta till sej, jag kanske måste hitta någon annan livspassion. Arbetet får jag ju inte välja bort.
Under perioden 27 Juni till 12 Juli ställer jag ut ett gäng oljemålningar på galleri IsieTio. (www.isietio.se) Jag visar målningar med frukt och grönsakstema till extremt förmånliga priser. Jag kommer att vara på plats så mycket jag kan, och sitta och öva på mitt akvarellmåleri så mycket jag klarar av för mina händer. Galleriet är stort och luftigt, vackert beläget ute på den skånska slätten, ett perfekt utflyktsmål såhär i tider av social distansering.
Jag ser mej själv som oljemålare. Det är det materialet jag tycker att jag kan ordentligt. Jag har målat i oljefärg i ungefär 40 år. Och just nu har jag för ont i händerna för att kunna alls.
Jag försöker att måla lite akvarell, det är lättare utrustning, går att dela upp i kortare pass, ett par minuter i taget med pauser emellan. Jag försöker att bli vän med akvarellen enligt talesättet: ”Den som inte kan det han vill, får vilja det han kan”
Jag gör en mental konstgjord andning på mej själv, för att inte gå ner i helt nattsvarta tankegångar, under tiden huden sakta läker. Men jag är osäker på om läkningen, om den inträffar, kommer att bli speciellt permanent.
Jag blir förvånad, och givetvis glad över en plötslig och oväntad aktivitet i min Etsy-shop. De tre små akvarellerna såldes till olika länder, alla under dagen igår, det är mycket mer än jag normalt säljer på en månad. Och detta under rådande läge då vi alla vet att postgången är lika långsam som i mitten av artonhundratalet. Jag välkomnar utvecklingen, jag målar så gärna fler och mer. Särskilt inför tanken att mer och mer av mitt ordinarie arbete digitaliseras, en utveckling som jag känner mej mycket obekväm med. Men det kittlar trevligt i min självkänsla att veta att totalt runt 185 målningar av mej finns på olika platser runt jorden.
Små saker att glädja sej över i dessa egendomliga karantäntider: Luften är osedvanligt ren och frisk, så pass att jag kan se Köpenhamn från balkongen, även då morgondiset ligger kvar. Den spirande våren är ovanligt färgstark, en tydlig skillnad från förra året då de plågade träden sprack ut i gråtoner.
Människor är enormt fantasifulla i sina ambitioner att skapa arbetsuppgifter och sysselsättning nu när de inte får frottera sej mot varandra, eller ägna sej åt hysterisk konsumtion. De städar i skåp och lådor, bakar och lagar mat, bedriver självstudier och ägnar sej åt kreativa uttryck. Alltså sådant som man skulle kunna se som normalt sund aktivitet, om det inte vore så att det uppdrivna tempot i normalt arbetsliv vanligen omöjliggör den sortens handlingar. Att en livsfarlig sjukdom skulle få människorna att bete sej sundare än normalt, det är aningen förvånande.
Det har varit ett par dagar av underbart solsken, och jag har haft tillfälle att vistas utomhus och sola mina sargade händer. Idag har jag fem fingrar som jag kan röra utan problem, det är underbart, så bra har jag inte varit på evigheter. Målar lite smärtfritt och pilligt, min Etsy-shop är förvisso extremt stillsam, några andra konstutställningar eller liknande finns inte i sikte, men jag kan måla för njutningens skull, som Lars Lerin beskriver det så vackert i sin stora, kloka bok ”Naturlära” som jag läser i lite då och då. Köpte den på bokrean, men har knappt kunnat titta i den då jag dels har haft händerna i stora kletiga bandage, och varit för trött och mör efter arbetet.
