I början av 2000-talet, hade familjen levt några år under extrem ekonomisk stress. Sambon hade drabbats av en allvarlig sjukdom och varit oförmögen att arbeta, och då han inte kunde vara utan tillsyn hemma, så kunde inte jag heller arbeta så mitt företag gick i graven. Det gjorde även bilen som jag inte hade råd att behålla. Så när sambon efter ett par år, var tillräckligt frisk för att börja arbetsträna, skaffade jag arbete på ett tvätteri. Jag jobbade ständigt kvällsskift, vilket var praktiskt då jag kunde sköta hushållsarbetet på dagarna. Efter arbetet stod jag och väntade på bussen för att åka hem med i 55 minuter, var kväll. Det var iskallt och mycket tråkigt.
Den julen, när sambo och barnen var och levererade julklappar på annat håll, gick jag till kiosken i byn för att unna mej en liten guldkant, en trisslott. Jag skrapade fram tio tusen på den lotten, en svindlande summa just då. Jag fantiserade om vilka av alla gapande hål jag kunde täppa till med den summan, och vilka möjligheter som öppnade sig…
Nå, vi firade jul i glädje med mat, klappar och tindrande ljus. Senare på kvällen ringde en släkting till sambon och erbjöd sig att betala den skatteskuld som sambon av någon för mej outgrundlig anledning hade då. Och jag hörde sambon tacka nej till detta, då jag ju vunnit på trisslotten. Utan att ens diskutera saken med mej.
Jag svalde min fantasi om tilltäppta hål och mitt raseri i samma andetag. Skilsmässan skedde inte förrän strax efter jul, året efter, men inne i mitt huvud skedde den just då. I hans huvud tror jag det skedde den första vardagen efter helgerna, för då gick jag och köpte en bil.
Med bilen öppnade sig möjligheten att studera på dagtid och ändå hinna till arbetet om kvällarna, vilket i förlängningen gjorde att jag efter studier kunde skaffa ett bättre betalt arbete och därmed äga mitt liv.
